Efter höstbudgetens skandalösa skattesänkning för de rikaste öppnar sig en historisk möjlighet för oppositionen att börja äga plånboksfrågorna. Allting talar i tangentens riktning, Demokraterna i USA bemöter Republikanernas tilltagande fascism med just materiella reformer. Skattesänkningar för vanligt folk, inte miljardärerna. En byggboom och startkapital som inträdesbiljett till ägande av bostad. Underlättande för vanligt folk att få federala jobb, inte bara för de med kapitalet att skaffa sig en Ivy League-utbildning. Det kan te sig ideologilöst men för första gången på åratal har materiella reformer för att förbättra livet på riktigt för vanligt folk i USA presenterats, efter decennier av marknadsliberalism som enbart gagnar en välbeställd medelklass och den ekonomiska eliten. Det intressanta är att de materiella frågorna har vi socialdemokrater drivit starkt sedan förra valet och ja, det har verkan mot högerpopulismen. För att vi ser hur hårt människor sliter och kämpar samtidigt som Sverigedemokraterna visserligen kanaliserar det missnöje som orättvisan och integrationsskulden föder, men denna kanalisering sipprar sakta bort när inga materiella förbättringar erbjuds. Ärligt talat, vi är trötta på kulturkrig. Varför? För att kulturkriget kan varken betala våra räkningar, sätta mat på bordet till barnen eller ge oss den där extra guldkanten på vardagen. Pengar kan!
Vi som rörelse ska inte vara rädda för den rättvisa skattesänkningen, det är trots allt en rättvisefråga som genljuder till oss som är födda och uppvuxna i en marknadsliberal och individualistisk tid. Vi vill så mycket, planerar för vår framtid och våra stora drömmar. De flesta av oss vill äga ett eget boende, inte bara för att det inte finns några hyresrätter utan även för att vi vill bygga välstånd till oss själva och våra barn och barnbarn. Vi jobbar hårt för den drömmen, och ja, vi vill vara fria att göra vad vi vill med våra pengar. Det är bara att kolla på hur allt fler utav oss blir småsparare. Friheten förutsätter att man har den där bufferten och slipper leva lön efter lön. Allt för länge har enbart den ekonomiska eliten och den egendomsägande medelklassen fått åtnjuta skattesänkningens frihetseffekt. Det är vår tur att kunna smida våra drömmar och framtidsplaner, med mer pengar i plånboken. Att få smaka på frukterna av vårt egna arbete efter allt slit. Med det sagt så är transfereringar minst lika viktiga som det absolut nödvändiga behovet av höjt barnbidrag och bostadstillägg. Men den rättvisa skattesänkningen är ett fantastiskt komplement till transfereringar. Frihet och trygghet.
Och det är dags för andra grupper att hålla tillbaka. Vi behöver göra en total omläggning av skattesystemet, där den ekonomiska eliten och de välbeställda bidrar mer. Samtidigt som vi sänker skatten för vanligt folk behöver vi återinföra fastighetsskatten och avtrappa ränteavdraget för en sundare och mer rättvis bostadsmarknad. Vi ska hjälpa människor att genom sitt hårda arbete bygga upp och förvalta sitt kapital, men aldrig subventionera icke-produktivt kapital. Det är inte rättvist. Bostaden är till för att användas, inte vara ett spekulationsobjekt. Vi behöver ha tillbaka sunt förnuft när det kommer till kapitalskatter och införa miniminivåer för förmögenhetsskatt och arvsskatt av statistiska skäl för att sedan jobba inom ramen för EU för höjda kapitalskatter över hela unionen. Det är en högst materiell fråga. Om vi vill ha kvar vår välfärdsstat med de demografiska utmaningarna vi har med en åldrande befolkning och den enorma integrationsskulden i Sverige så behöver vi utökad finansiering av det offentliga. De allra rikaste och största företagen har råd att bidra, till skillnad från oss bland vanligt folk som sett tio års reallöneökningar försvinna på grund av inflationschocken.
Det är inte de som förtjänar skattesänkningar, nej, det är vi!
