Under 2022 genomfördes ett flertal fredliga demonstrationer av klimataktivister, demonstrationerna bestod av att grupper av klimataktivister ställde och limmade fast sig i vägen för trafiken och sedan vägrade lämna när polisen begärde det. Efter att ha dragits bort förväntade sig många dagsböter, det gamla vanliga, det de inte förväntade sig var att anklagas, och dömas, som sabotörer.
Sabotage är en grov brottsrubrik, en lag som har sin grund från 40-talets krigsår när den nationella säkerheten krävde en lag som skulle kunna straffa individer som förstörde eller tog ur bruk viktig samhällsinfrastruktur såsom broar, vägar eller räls. Lagen är i samma kaliber som mordbrand och innebär att om man misstänks för sabotage så kan man lagligen avlyssnas av polisen. Det är denna brottsrubrik som nu börjat användas mot klimataktivister som använder sin demokratiska rätt till demonstration. Vad är det för demokrati?!
Så varför började åklagarmyndigheten, närmast från intet, att använda denna brottsrubricering mot demonstranter? I podden SR Konflikt avsnitt (19/1 & 9/2) om klimataktivister och denna utveckling så framgår det att denna trend kom i takt med att högljudda krav på hårdare tag och kriminalisering av stoppande av trafik steg på sociala medier, eggade av Sverigedemokraterna och Tobias Andersson (SD). Tobias Andersson och SD beskrev dessa demonstranter för “sabotörer” och “samhällsförstörare”, en mycket grov anklagelse på demonstranter, detta fick i sin tur medhör bland den högljudda skaran på sociala medier, och däribland även Jan Emanuel (S). Andersson själv menar att tillämpandet av sabotage rubriceringen är välkommet men går inte tillräckligt långt och vill skärpa straffskalan på vanliga ordningslagar, lagar som idag har straffskala på dagsböter ska alltså kunna innebära fängelse!
Medan de flesta kan vara överens om att demonstrationer och klimataktivism kan vara störande för den allmänna ordningen så borde det vara självklart att förstå att det är det som är syftet med aktionen. En demonstration som inte stör är ingen demonstration, lika lite som en strejk utan strejkande är en stridsåtgärd, eller en soldat trupp utan soldater är en armé. Om demonstrationsrätten inskränks, och, än värre, dess arrangörer kan avlyssnas för “förberedelse för sabotage” och anhållas före demonstrationen, då finns inte demonstrationsrätten och därmed en grundpelare för en fri demokrati. I Frankrike har en helt ny polisiär organisation grundats för att kartlägga, registrera och motarbeta klimataktivister - detta för att skydda det franska stor-jordbrukets intressen. I Storbritannien har man gått ännu längre och de facto kriminaliserat fredliga demonstrationer som “stör den allmänna ordningen”, presentera för mig EN ENDA lyckad demonstration som inte stört den allmänna ordningen.
Så vad tänker regeringen om detta? Är detta en utveckling som går i kontrast med regeringens annars så hårda kriminalpolitik? Visst måste de demokratiska fri- och rättigheterna ändå innebära en gräns. Självklart inte, i en interpellationsdebatt mellan justitieminister Strömmer och Tobias Andersson så stöttar justitieministern SDs krav om skärpa straff för brott mot “den allmänna ordningen” och att demonstranter klassas som sabotörer! Den regering som redan tänjer på civilsamhället, de fria medierna, den fria utbildningen, folkbildning och arbetarrörelsen inskränker nu även demonstrationsrätten, likt så många andra länder där högern gått i hand med fascister.
Historien visar oss gång på gång att medan många skyggar sig när rättsstaten används för att trycka ner fredliga organisationer, så radikaliserar den även folk. Varför ska jag nöja mig med att limma fast mig på gatan om jag riskerar samma straff som för att förstöra ett kolkraftverk, varför inte gå hela vägen?
Om rättsstaten används för att inskränka våra fri- och rättigheter, så tvingas vi ignorera våra skyldigheter gentemot både staten och lagen. Den som omöjliggör fredliga demonstrationer gör våldsamma sådana oundvikligt.
