En månad sedan 1 maj och jag kan inte släppa tanken jag hade då om att karensavdraget inte är en lika uppmärksammad fråga som jag velat. Jag saknade plakat som hade budskapet: “avskaffa karensavdraget” men den frågan, uppmålad på skylt, lyste med sin frånvaro. Budskapet var kanske där men undvek min granskning, oavsett är det en fråga som inte får lika mycket utrymme som den förtjänar. Det med tanke på hur mycket stöd den frågan har, speciellt för oss som marscherade under 1 maj.
Samtidigt finns det mycket att engagera sig i, många frågor att lyfta. Kanske är det därför karensavdraget inte är den mest uppmärksammade striden att närvara på. Jag anser dock att det är en kulle värd att dö på. För det blir inte enklare än så, att säga “avskaffa karensavdraget” kan inte bli mer tydligt. Eftersom det är svårt att hitta tydligare förslag på hur vi kan göra livssituationen och den personliga ekonomin lättare för arbetstagare.
Karensavdraget slår orättvist mot dem som inte kan arbeta hemifrån och speciellt mot dem som arbetar i kontaktnära yrken. Yrken som i vården där det är viktigt att stanna hemma för att se till att de som vårdas inte drabbas av sjukdomen, men för att kunna göra det måste den som arbetar uppoffra en hel arbetsdag i lön. Det spelar stor roll för den personliga ekonomin, en hel arbetsdag slår hårt mot plånboken. Det blir extra relevant i tider av ekonomisk svaghet, en tid som vi fortfarande genomgår nu. Att härda ut i svåra tider blir ohållbart att kräva av oss när vi återkommande utsätts för kriser som pandemi och ekonomisk turbulens. För den sista hårda perioden har inte visat sig ännu.
Relevansen av att se över karensavdraget för specifikt vårdyrken är extra närvarande, har vi någon lärdom från pandemin så är det just det. Fast det är inte bara de inom vården som ska gynnas av ett avskaffande av karensavdraget, den insatsen behöver gynna alla över hela det arbetande spektrumet. Alla ska kunna vara hemma från jobbet när de är sjuka och slippa gå ändå för att de känner att ekonomin inte håller ihop ifall de är hemma. Det är jämlikhetsprincipen som ska gälla i den här frågan, för visst drabbas vissa mer än andra men det blir en lättnad för alla.
Även för den som kan jobba hemifrån då det idag ofta förutsätts att du ska arbeta om du är sjuk, eftersom där hemma drabbar det inte någon annan. Det drabbar dock den personen som är hemma sjuk och utsätter sig själv för arbete. Visst kan det vara ren motivation för sitt arbete som gör att personen sätter in en arbetsinsats, det ekonomiska bortfallet ifall de tar en sjukdag motiverar nog lite extra till att ställa upp dock. Istället för att fokusera på sin återhämtning som borde vara den självklara prioriteringen.
Det går inte att ifrågasätta hur fördelaktigt ett avskaffande av karensavdraget som helhet skulle vara. För den personliga hälsan och ekonomin men även för den allmänna folkhälsan. Vid det här laget borde vi vara trötta på att dras med säsongsbaserade sjukdomar som slår ut oss fullständigt vid regelbundna tillfällen år efter år. Om fler av oss skulle känna friheten att kunna ta den där första dagen med gott samvete, skulle vi också lättare kunna frigöra oss från de återkommande plågorna. Det är dags för karensavdraget att ta ut sin egna sjukledighet, helst för evigt.
