Att den återhållsamma ställningen i finanspolitiken inte har uppskattats är nog inte underligt. Det eftersom vi står inför ett gyllene tillfälle att omfamna en nystart som kan vara avgörande för vår framtid. Hur vi anpassar oss till utmaningarna kommer att vara avgörande. Med mod kan vi fatta beslut om reformer som för oss tillbaka till att vara en levande och nyskapande folkrörelse. Där vi med mod lyssnar, debatterar och agerar. Det är vad som efterfrågas, men inte ges, med den väldigt lagoma hållningen om balansmål i finanspolitiken just nu.
Det vi hör är att framtiden ska vara lagom, en tillvaro av begränsade ambitioner och försiktiga investeringar. Frågan är om det är så här långt vi vågar drömma? Vi fastnar i budgettak och prioriteringar som ser på välfärden som en kostnad snarare än en investering. Vi riskerar att missa de möjligheter som ligger framför oss. Hur kan vi acceptera en politik som bromsar framtidens utbildning, hälsa och klimatåtgärder?
Alternativet vi har framför oss i detta vägval är uppenbart. De strategiska investeringarna som Sverige behöver blockeras av det strikta ekonomiska ramverket. Att istället för att tillåta lånefinansiering av nödvändiga infrastrukturprojekt, stå fast vid ett balansmål och en skuldrädsla är oansvarsfullt. Frågan vi måste ställa oss är varför vi ska låta rädslan för lån hålla oss tillbaka när framtidens investeringar desperat behöver just det? Vad är vi villiga att offra för att behålla rädslan?
Klimatkrisen är här och nu och vi behöver framtidstro. Balansmålet räcker inte till infrastrukturen, stambanorna, bostäderna och försvaret, för att bara nämna några saker. Investeringar som vi måste göra för att inte bara hantera våra kriser, utan också komma ur dem starkare. Reformerna vi vill se skulle kunna möjliggöras om vi vågar släppa den ängslan och återhållsamhet som har präglat vår ekonomiska politik.
Socialdemokratin är stark när vi har modet att leda med visioner och ambitioner. När vi vågar tänka stort skapar vi också en ny riktning för hela samhället. Att ge efter för försiktighet kommer därför inte att lösa utmaningarna. Vi måste ifrågasätta balansmålet och visa att vi litar på att våra idéer och ambitioner kan bygga ett starkare Sverige. Det går inte att undkomma dagens misstro på samhället utan att visa på tydlig vilja. Om vi vill återfå folkets förtroende måste vi våga vara progressiva, våga tänka nytt och tänka stort.
Det är därför lämpligt, kanske nödvändigt, att vi lyfter den nya boken Nationens välstånd som agerar vägledning i denna tid av politisk osäkerhet. I boken bygger tio socialdemokrater ett fundament för en välståndsskapande ekonomisk politik. Den erbjuder en nödvändig diskussion om hur vi ska förhålla oss till balansmålet och finanspolitiken. Det är ohållbart att vi socialdemokrater fortsatt ska försvara åtstramningen tillsammans med högern.
Bokens budskap är tydligt: Socialdemokratin går mot ett avgörande vägskäl när den nyliberala eran närmar sig sitt slut. Att ensam fortsätta försvara åtstramningspolitiken efter att högern övergett den i spåren av kostnadskrisen ter sig osannolikt. Men vad är alternativet? Svaret finns i bokens praktiska policyförslag, där ekonomisk analys och en politik som sätter människan först skapar grunden för ett samhälle där alla har möjlighet att utvecklas och bidra. Det är dags att vi slutar vara rädda för stora reformer och istället vågar formulera en politik som möter framtidens utmaningar med vision och mod.
Vägen till välstånd: Människan före marknaden
Lena Sommestad beskriver i sitt kapitel hur en socialdemokratisk ekonomisk politik behöver fokusera på investeringar i humankapital, utbildning och hälsa för att skapa en grund för långsiktig ekonomisk tillväxt. Hon påpekar att den nyliberala marknadsmodellen, som har dominerat sedan 1990-talet, har lett till att investeringar i välfärd och utbildning har nedprioriteras till förmån för budgetdisciplin och låga statsskulder. Sommestad argumenterar för att vi nu måste återerövra en egen samhällsanalys som inte bara kritiserar marknadens misslyckanden, utan också ger konkreta alternativ. Hon betonar vikten av ett ramverk som möjliggör nödvändiga investeringar i utbildning, välfärd, infrastruktur och klimatåtgärder. Det för att skapa ett ekonomiskt välstånd där människan sätts i centrum, inte marknaden.
Så bekämpar vi inflationen
Elinor Odebergs kapitel fungerar som en uppmaning till att tänka om angående inflationsbekämpningen och finanspolitiken. Eftersom den nuvarande hållningen kan leda till ett mindre resilient samhälle. Samt varför den expansiva finanspolitiken behövs för att möjliggöra de långsiktiga investeringarna. Det kan spela en stor roll genom investeringar, priskontroll och utbudsförstärkningar. Istället för att förlita sig på åtstramande åtgärder som slår hårt mot sysselsättning och välfärd.
Att man endast retroaktivt gett hushåll elstöd snarare än att proaktivt sänka elpriser eller genomföra strukturella förändringar är ett typiskt exempel på den passiva hållningen som Odeberg också pratar om. En mer riktad finanspolitik hade kunnat förebygga många av de negativa effekterna av energikrisen, hantera inflation utan att öka arbetslösheten och minska profitering under utbudsbristerna. Finanspolitiken bör användas för att hantera dessa situationer.
Från stagnationspessimism till utvecklingsoptimism
Elisabeth Lindberg lyfter fram i sitt kapitlet hur historiens investeringspolitik sett ut och vilka lärdomar vi kan dra av det idag. Efter andra världskriget var det avgörande att skapa en kompromiss mellan arbete och kapital med hjälp av investeringspolitiken. Den hjälpte också till med att i efterkrigstiden lägga en grund för långsiktig ekonomisk tillväxt och samhällsoptimism. Kontrastera det till dagens finanspolitiska debatt, där åtstramningspolitik ofta dominerar. För att vända dagens stagnationspessimism till utvecklingsoptimism betonar Lindberg vikten av att staten tar en mer central roll i att möta samhällets grundläggande behov. Investeringar ökar inte bara produktionen och tillväxten utan skapar också social och politisk stabilitet.
Redaktörens ord
Redaktör för boken Julius Wallin har också på efterfrågan överlämnat en kommentar:
"I vår nya bok Nationens välstånd har vi samlat tio texter som lyfter fram områden där den ekonomiska politiken vägleds av ett föråldrat synsätt på det offentligas kostnader och nyttor."
"Utgångspunkten för vår analys har varit att människan är samhällets främsta resurs, eftersom det är människans arbete som skapar materiella såväl som immateriella värden. Den synen på samhällsutvecklingen präglade den svenska välfärdsstaten under dess storhetstid. Genom att investera i utbildning, bostäder och social trygghet, strävade man efter att skapa en jämlik bas för alla medborgare, oavsett klassbakgrund. Miljonprogrammet och högskoleexpansionen var två centrala delar i den här visionen, där målet var att öka samhällets produktiva kapacitet och säkra långsiktig tillväxt, samtidigt som man säkerställde att alla svenskar gavs den trygghet som krävdes för att förverkliga sina drömmar. Det offentliga sågs som den självklara aktören för att infria detta löfte."
"Vi studenter har istället genomlevt decennier där det offentliga setts som ett byråkratiskt monster att tämja och skära ned på. Trots detta har verkligheten gjort sig påmind, och debatten om en ny investeringspolitik i Sverige har de senaste tio åren präglats av tre centrala teman: att det finns en underhållsskuld för befintlig infrastruktur, att snäva budgetmål framtvingar ett investeringsgap mellan behov och utfall när utrymme i budgeten saknas, samt att befintlig infrastruktur måste anpassas för att hantera klimatförändringarna. Kommitténs förslag till nytt finanspolitiskt ramverk kommer av allt att döma fortsatt att lida av samma problem, på bekostnad av landets långsiktiga tillväxtpotential."
"Vi S-studenter har länge argumenterat för en mer expansiv politik för att komma tillrätta med samhällsproblemen, och det hade självklart varit önskvärt om mer av vårt arbete gett avtryck i överenskommelsen."
Med dessa ord och några axplock av vad boken har att erbjuda får vi en blick av alternativet till den balansmålsöverenskommelse som skapat stort missnöje. Nationens välstånd och de tio socialdemokratiska texterna om ekonomisk politik visar vägen framåt. Den väg som innebär att vi återigen ser till att Sverige investerar i sin framtid. Att vi bygger för de unga, satsar på en hållbar energiomställning och säkerställer att vår välfärd är stark.
Framtiden är vår att skapa. Ta därför en sida ur boken och stå upp för en finanspolitik med framtidstro, ännu bättre om du tar hela boken. Eftersom denna handbok kan bli ditt verktyg för att införliva hoppet. Det är dags att vi, socialdemokraterna, återtar kontrollen över vår framtid och visar att vi har modet att sätta människan före.
-
Jimmy Nyman
