I februari gick världen som vi känner den under. Den internationella arenan och vår gemensamma världsordning ritas nu om i grunden.

Det kanske låter som en överdrift. Men efter säkerhetskonferensen i München och fredssamtalen mellan USA och Ryssland i Qatar är den bistra sanningen att den världsordning som vår generation föddes in i har tagit sina sista andetag. 

Det har varit på gång länge, förstås. Rysslands invasion av Georgien 2008, deras annektering av Krim 2014. Den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022. Kinas expanderande inflytande i världspolitiken. USA:s växande isolationistiska strömningar. Men Donald Trumps återkomst som president satte till slut spiken i kistan. Nu måste Sverige och Europa förbereda sig på två stora utrikes- och säkerhetspolitiska förändringar. 

För det första: den transatlantiska axeln är satt ur spel. Det samarbete som har funnits mellan Europa och USA sedan andra världskrigets slut kommer att finnas kvar i någon form men i väsentligt annorlunda skepnad.

För det andra: det sena 1900-talets rörelse mot en mindre stormaktsdominerad värld, en värld där även små nationer har en självständig röst på den internationella arenan, är nu helt reverserad. Stormaktsnationerna har fått som de velat – de försöker nu röra oss tillbaka mot en bipolär värld där stormakterna USA, Ryssland och Kina vill utvidga sin maktutövning och sina intressesfärer. Det slår mot alla små nationers möjlighet till självbestämmande och mot den internationella världsordning som socialdemokratin alltid kämpat för ska bli verklighet.

Detta kräver självrannsakan. En utrikespolitik som syftar till att ge alla länder en röst och ett inflytande är central i socialdemokratin. Lika självklart som att de rika inte ska ha all makt i ett land är det för oss att de starkaste och rikaste länderna inte ska ha all makt i världspolitiken. En värld som möjliggör alla människors frihet kräver en internationell världsordning där små nationer har samma självklara plats vid förhandlingsbordet som stormakterna. 

Därför är det nu av yttersta vikt att vi som socialdemokrater talar klarspråk på den utrikespolitiska arenan. Sverige som land är och ska fortsätta vara en stark internationell röst och en humanitär stormakt i utrikespolitiken. För att klara det måste vi också fördjupa våra multilaterala samarbeten. Ett land kan inte göra allt, men många länder kan tillsammans göra mycket.  

EU är den självklara och mest inflytelserika arenan att verka i för att nå resultat. Partiet gick förra veckan ut och öppnade för gemensamma EU-lån för att täcka försvarsupprustning. Det är i ljuset av utvecklingen en helt rimlig åsikt. Det europeiska ansvaret debatteras på goda grunder friskt i maktens korridorer i Bryssel, Berlin och Paris i detta nu.

Där har Norden i allmänhet och Sverige i synnerhet en extra viktig roll att spela. Vill vi att EU ska bli en megafon för en socialdemokratisk utrikespolitik kan vi inte stå vid sidlinjen och titta på medan andra krafter mejslar fram EU:s framtid. Den svenska, finska och danska socialdemokratin borde i gemensam trupp ta kampen för ett fördjupat försvars- och utrikespolitiskt samarbete som präglas av internationell solidaritet, internationalism och tron på en multipolär värld. I mycket bör vi också kunna hitta en samsyn med andra progressiva europeiska regeringar.

Dessutom behöver det breda nordiska samarbetet återupplivas. Fördjupade relationer mellan Sverige, Norge, Danmark, Finland och till viss mån Island präglade svensk utrikespolitik under andra hälften av 1900-talet. Samarbetet nedprioriterades av förklarliga skäl i och med Sveriges och Finlands EU-inträde, och har levt på sparlåga sedan dess. Men en gemensam nordisk röst kan nå långt i utrikespolitiska frågor.

Det är lätt att tappa hoppet i en tid med allt mörkare nyhetsrapportering. Men, som utkastet till det nya partiprogrammet så vackert uttrycker det: Socialdemokratin ser framtiden som sin bästa vän. Vi vet att en bättre värld är möjlig och vi vet att vår rörelse har idéerna för att ta sig dit. Nu krävs det att vi tar strid för dem, även internationellt.