Liberalerna tar kampen mot islamisterna, de kriminella och klanerna som finns i de utsatta områdena, eller separatismen som de kallar det. Det ger de besked om, återigen, senast var det i juni 2022. Den här gången vill de övertala oss om hur seriöst de tar denna samhällsfara från de utsatta områdena. De ska nu tillsätta en arbetsgrupp som ska fördjupa partiets politik mot separatismen i samhället. Motiveringen till det är att de vill försvara det öppna samhället då de anser att dessa onda krafter hotar Sveriges sammanhållning och den liberala demokratin.
Det är förunderligt att liberalerna fortsätter att låtsas vara en garant för en liberal demokrati, då misslyckandet med att vara garanten gentemot Sverigedemokraterna nu tydligen har svängt dem in i en riktning mot politisk islam och kriminalitet. Den oundvikliga frågan som dyker upp är om den riktningen är inspirerad av deras samröre med deras nationalistiska kamrater i regeringen.
Men vad är separatism egentligen? Separatismens funktion är att stänga ute vissa människor för att en annan grupp ska få utrymme, dessa upprättas ofta när en grupp människor i ett samhälle saknar tryggheten att annars kunna vistas i reguljära forum och dela sina åsikter samt erfarenheter. Ändamålet med samhällsfunktionen för en liberal demokrati är ändå att undvika separatism, men ibland är det ett oundvikligt resultat av samhällets klyftor. Med det i åtanke är det viktigt att fråga sig hur de samhälleliga klyftorna har spätt på separatismen i vårt samhälle.
Klyftorna i samhället är ett direkt resultat av den förda politiken av marknadsliberala och nationalistiska viljor i riksdagen. Det är ingen hemlighet att otryggheten är levebrödet för nationalisten, det är den samlade kraften av rädsla som skapar förutsättningar för dem att sitta i regeringsställning. Sverigedemokraternas medvetna underminering av folkets sammanhållning och deras avsiktliga klyftskapande mellan olika grupper i samhället är det som skapar förutsättningarna för separatismen. Även Moderaterna spelar samma melodi genom deras krigsvurmande och skrämseltekniker som spär på våra rädslor för den andre och det okända. Kristdemokraterna agerar inte mycket bättre med deras förbannelser över vanligt folks levnadskostnader, utan några verkliga lösningar. Därmed är Liberalerna endast en garant för att se till att den sortens klyftskapande politik och retorik får frodas genom att de ingår i regeringsställning med dessa partier.
Liberalerna sitter på orsaken men vill angripa resultatet, som att täppa igen en vattenläcka genom att tejpa igen kranen istället för att slå av vattentillförseln. Den nämnda arbetsgruppen som ska ta fram förslag på hur separatistiskt inflytande ska stoppas kommer att ha oändligt med arbete. I alla fall så länge de fortsätter att glömma sina löften om att vara en garant för liberalism och bejakar de nationalistiska och antidemokratiska krafterna som verkar i den politiska eliten.
