Det amerikanska presidentvalet är över, liksom för många andra så känns det svårt att ta in det att detta val som känts ha pågått i fyra år tillslut är genomfört. När resultatet blev tydligt stängde jag av mobilen, kollade klockan och gick och la mig. Så mycket sömn blev det dessvärre inte, Trump vann, vad händer nu?…
Det så många av oss har oroat och fruktat för har blivit verklighet, Trump har vunnit ytterligare fyra år som president för Amerikas förenta stater. Med vad som ser ut som en Republikansk majoritet i senaten och samma risk i Representanthuset så skulle detta bli det bästa valet för Republikanerna på flera mandatperioder, och innebära en total kontroll över alla USAs viktigaste institutioner från Vita huset till Kongressen och Högsta domstolen.
Bara tanken på detta fyller en med vemod, trötthet och besvikelse men också av rädsla, vad kommer hända i USA och vad kommer hända i världen? Vad kommer ett nytt Trump-presidentskap innebära för Palestina och Ukraina? Riskerar vi att se en ny våg av handelskrig mellan EU och USA? Kommer detta spä på den auktoritära vågen vi ser i världen?
Det är många frågor som rör sig i huvudet och mycket oro. Det gäller dock att inte fastna i denna negativa emotionella spiral, det fruktades mycket redan vid Trumps första presidentskap men för att citera ett viss statsråd ”man säger en sak före valet, och en annan efteråt”. Vår oro och rädsla för vad Trump sagt att han ska göra får inte skugga oss från vad som är praktiskt genomförbart för en president och det interna motståndet bland klassiska republikaner och i statsapparaten som ändå finns - än så länge.
Vi ska för den skull inte andas ut eller knyta handen i näven, nu är det viktigare än någonsin att den progressiva vänstern är högljuddare och mer organiserad än någonsin. Den auktoritära högern har vunnit detta år, både i EU och nu i USA, men vi ser allt fler exempel där motståndet gör nytta. I Frankrike blev vänsterblocket störst, i Moldavien röstades en EU-vänlig president in, runt om i Europa växer de progressiva partierna i reaktion mot högerextremism och nyliberalism. Hoppets ljus lyser ännu.
Så kamrater, låt oss inte se detta nederlag som förödande eller slutet. Detta är bara början, vår rörelse både lokalt, nationellt och internationellt måste bli starkare och fortsätta pusha för våra visioner, principer och kamp för alla folks frihet.
Sverige och Europa måste nu starkare gå samman och stötta Ukraina än mer, vi behöver än mer ta plats i Israel-Palestina konflikten och verka för fred, vi måste ännu tydligare stå upp för de mänskliga rättigheterna, rättsstatens principer och demokratin.
Jag förstår att det kan låta utmattande, ”ska vi behöva börja om igen? När får vi vila.” Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte själv kan känna så, whats the point of it all, men det är när vi är nertryckta i smutsen som vi reser oss som starkast. Vi väljer inte våra strider, men det är vårt val om vi väljer att utkämpa dem, och detta är en strid vi aldrig kommer att förlora.
Jag vaknade efter alldeles för lite sömn, stirra upp i taket och kände tomhet. Alla
förhoppningar sköljde ur mig, det enda som kvarstod var tomhet, men plötsligt började en liten glöd lysa upp, ett minne om en visa började nynnas i tomheten.
”När jag steg upp ur min säng en morgon, oh Bella Ciao, Bella Ciao, Bella Ciao Ciao Ciao”…
